Author Archives:

04
Oct 11

/

5/5

Zola Jesus

Zola Jesus
Conatus
Souterrain Transmissions

Att 7-åriga Nika Roza Danilova tjatade till sig operalektioner, var nog ingen tokig idé alls. Trots att det inte är opera det hela kretsar kring idag, har den kunskapen och genren bevisligen kommit till stor nytta. “I just wanted to make noise”, förklarar Danilova själv i en intervju.

Med en blygsam målsättning att skapa musik som är så överväldigande att det gör ont, gör man inte det lätt för sig. Faktum är dock att Zola Jesus har med sitt tredje studioalbum tagit sig fram med rysligt hård fart. Conatus är precis som Stridulum II och The Spoils många gånger större än överväldigande. Just nu en aning mildare än tidigare. Men visst känns det. Ärligt. Upprivet. Kraftfullt.

Det mörka och mystiska ljudlandskapet är på inget sätt betungande, medan låtarna av olika karaktär flätas samman till en oöverträffad helhet.

Conatus är av allt att döma, en skiva att komma ihåg från 2011. Bäst låter Hikikomori och Collapse.

Värt att citera:

“It hurts to let you in.”

www.zolajesus.com


15
Aug 11

/

Träff med First Aid Kit

fak_ciciolssonCici Olsson

Safe & Sound träffar Johanna & Klara från First Aid Kit under Flow Festivalen (12-14.8.2011) i Helsingfors.

Hej, hur har ni det och hur har sommaren sett ut?

J&K: – Det är bra, det här är fjärde gången vi spelar i Finland. Sommaren har varit ganska lugn, vi har främst jobbat på vår nya skiva.

Vad kommer Flow-besökarna att få höra idag (lö)?

J&K: – Vi kommer att köra mest från vår senaste skiva The Big Black And The Blue och några låtar från den nya.

Vad kan ni berätta om den nya skivan?

J&K: – Vi har jobbat med producent Mike Mogis (Bright Eyes) hela maj i Omaha, Nebraska på den nya skivan. Det har varit helt fantastiskt att få samarbeta med honom i en liten stad, mitt i USA. Skivan kommer ut nästa år. Jaa, samtidigt har vi väl utvecklats även en hel del och tagit oss till “the next level”, så att säga.

Ni är rätt populära i USA, hur kommer det sig?

K: – Jag tror det är vår musikstil som går hem där, vi låter väldigt amerikanska. Och så är ju USA större än Sverige, en större marknad helt enkelt.

Hur fungerar det att jobba tillsammans som systrar?

J&K: – Ja, det funkar jättebra! Vi kan vara ärliga med varandra och säga vad vi tycker om saker och ting. Vi är ganska snälla med varandra.. för det mesta.

Vilken artist har imponerat på er senast?

J&K: – Det finns väldigt många. Har lyssnat mycket på Villagers.

Vad saknar ni mest då ni är ute i världen?

J&K: – Vår familj och lillebror! Han är sju år och helt otrolig.. och mamma. Vår pappa är med oss, så honom får vi se mycket av. Och vänner förstås. Det kan kännas som att man inte hänger med i vad som händer i ens vänners liv.

Vad finns det för för- och nackdelar med att vara ung inom musikbranschen?

J&K: – Nackdelar är väl att en del ser ner på en för att man är ung och inte tar oss på allvar. Vi utgår trots det från att vara ärliga och äkta. Sedan finns det ju många som tycker det är häftigt att vi är så unga. En fördel är att vi har en massa tid att utvecklas.

Skall ni lyssna på någon här i kväll?

J&K: – Ja, åtminstone Iron & Wine och Lykke Li. Vi skall turnera med Lykke Li i november i höst och har inte träffat henne ännu. Skall gå se vad vi gett oss in på!


13
Jun 11

/

Bon Iver

boniver

Bon Iver
Bon Iver
Jagjaguwar

Minnesota, WI

From the very first beat of the marching drums on the opening track “Perth”, Bon Iver’s self-titled album captivates the listener. The highly anticipated follow-up to 2008’s For Emma, Forever Ago from singer-songwriter Justin Vernon was well worth waiting for.

Talking in seasons, Vernon’s previous album was clearly winter. On each track the beautiful hollowness of the cold season is tangible. Bon Iver, on the other hand, feels more like spring. The album is filled with lush arrangements and a sense of quiet hope. Concentrating on the sound without attempting to decipher the lyrics, one can just about see the ice melting and rivers beginning to flow.

Each track on the album introduces its own unique set of instruments topped with Vernon’s faultless falsetto. The most surprising of the lot is the closing track “Beth/Rest” – a jumble of electric keyboards and guitar solos, which may as well have appeared on the soundtrack of an 80s hit flick. May I dare say that the album would work better as an entirety without the last track? Perhaps Vernon felt like pulling a practical joke on his fans. Or, perhaps one will grow to love it.

Nonetheless, Bon Iver is an interesting journey into the imagination of a musical genius well worth taking.

Worth quoting:

“Settle past a patience where wishes and your will are spilling pictures.”

www.boniver.org

// Petra Nyman